I debatten runt Corona så har det senare framkommit efter förfrågan att själva smittämnet i fråga aldrig har isolerats , än mindre kartlagts med avseende på hela dess arvsmassa. Antagandet att det tillhörde den grupp av Coronavirus som tidigare fanns kartlagda var bara ett tidigt påstående från kinesiska forskare som tillsammans med WHOs sakkunniga fick ligga till grund för hela den hysteri som följde. Förvisso har det gjorts datasimuleringar där man satt ihop ett virus , men märk väl det är bara ett modellbygge. De motsvarar bara hypotetiskt en verklighet.
Däremot har man utifrån en komponent det så kallade spikproteiner mer handfasta data, som bland annat finns samlade i den dossier om Anthony Fauci där han sökt patent på liknande spikproteiner och medelst gain-of-function forskning alltsedan 2005 cirka fått patent på dessa och deras motsvarande mRNA, tillsammans med en samling experimentella ”vacciner”
Detta har lett till en viss förvirring även hos ledande virusforskare där en del som exempelvis Stefan Lanka helt vill förkasta i stort all virusforskning, till andra som Andrew Kaufmann också vill införa en morfologiskt liknande komponent i bilden; exosomer. Inom etablerad forskning tas inte dessa upp till debatt utan där följer man WHOs riktlinjer om inte annat för att få fortsatta anslag till sina laboratorier. Jag skulle istället se det som så att det är dags att utvidga hela komplexet med virus och utvidga bilden av virusparadigmet. I den bilden borde också Kaufmanns exosomer ha en given plats.
Bakteriologins första historia
Parallellen med den tidiga forskningen på bakterier är slående. Semmelweiss misstänkte tidigt att det måste röra sig om någon form av smittämne som orsakade barnsängsfeber hos både kvinnor och bäbisar på det BB han arbetade på i Wien. Genom att han gav order om striktare hygien kunde han drastiskt minska dödligheten och rädda både barn och kvinnor till livet. Men Semmelweiss själv offrades av hans rigida kollegor och slutade sitt liv alldeles för tidigt. Det fanns ju gu´bevars ingen vetenskaplig substans i det han sa. Det vetenskapliga grunden för bakterier skulle först slåss fast ett par årtionden senare då Koch i Berlin och samtidigt Pasteur i Paris nitade deras existens.
Apropå Pasteur så gav han dessa små levande varelser först namnet virus , som betyder gift. Men redan då fanns det de som ville utvidga betydelsen och förståelsen. Samtida med Pasteur fanns i Frankrike den mer geniale Bechámp som såg att bakterierna beroende på miljön kunde byta fas och form. Den svenske mikrobiologen Ernst Bernhard Almquist, som hade auskulterat hos Pasteur och samarbetat med Koch ville redan då utvidga bakteriologin genom att han med sin forskning visat att en enda bakterieart kunde ha fler stadier i sin livscykel. Han kallade det för pleomorfism. Tyvärr fick aldrig denna utveckling av bakteriologin fäste på akademierna. Därför hålls exempelvis Erik Enby på armlängds avstånd av universiteten.
Från bakterier till virus
Virus historien har förmodligen bara börjat och de virus arter som tagits upp i läroböckerna handlar allra mest om de som ger sjukdomar. Exempelvis är man oerhört försiktig att ta upp den potential som vissa onkovirus har. Virus som man i Riga använder sig av då dessa istället för att angripa de mänskliga friska cellerna är verkligt farliga och dödande för ettdera cancerceller eller de större mikrober som uppträder vid cancer. Corona har satt strålkastarljuset på detta vetenskapskomplex.
Men det finns också en annan närliggande historia och det gäller huvudorsaken till sjukdomen Aids. Etablissemanget med fransmannen Luc Montagnier hade slagit fast att ett virus HIV kunde isoleras från svullna lymfnoder hos de aidssjuka. Viruset kunde fotograferas och också man kunde relativt snabbt kartlägga hela dess genom med dryga 9000 nukleinsyror – baser. Dessa försök upprepades av flera oberoende forskningsgrupper. Det fanns också tidigare kända sådana RNA-virus hos en del djur. Fårets visnavirus var ett sådant, liksom hästens EIAV och getens CAEV. Dessa fördes till gruppen lentivirus eftersom förloppet från smittotillfälle till fullt utvecklad sjukdomen var utdragen i tid. Men alla mekanismer bakom sjukdomens förlopp var inte kända, så det förekom då en vetenskaplig debatt. Också en debatt om huruvida HIV var en laboratorieprodukt eller en naturens nyck.
Peter Duesberg
En som verkligen satte fingret på de svaga punkterna var den amerikanske virologen Peter Duesberg, men han drog till med en slutsats som var långtgående. Han förnekade helt enkelt att HIV ens orsakade Aids – utan att sjukdomen hade helt andra orsaker. Den skulle enligt honom orsakas av festdroger och överdrivna sexuella aktiviteter. Den teorin fick knappast något gehör hos de forskare som hade akademisk bakgrund. De kunde genomskåda bristerna i Duesbergs utspel. Däremot fick Duesberg starkt stöd bland alternativa kretsar eftersom hans kritik av etablissemanget föll dem på läppen.
Amsterdam 1992
Det var därför med stort intresse som jag 1992 for till Amsterdam på en alternativ internationell konferens om Aids. Deltog gjorde bland annat Peter Duesberg och också Luc Montagnier. Men utifrån sin plats i podiet kunde man iaktta en Peter Duesberg som verkade helt ointresserad av andra talare – men med sina inlägg skapade förvirring hos åskådarna. Det var hans huvudsakliga uppgift att skapa förvirring. Han var alltså den som var utsänd av ett mäktigt etablissemang för att dra blickarna från de krav som samtidigt ställdes på att undersöka huruvida Aids och dess virus HIV var laboratorieframställt som ett biovapen.
Jag fick också tag i Peter Duesberg och frågade honom om han trodde att fårets visna – virus var orsak till fårens visnasjukdom. Hans svar på den frågan var Nej. För mig betydde detta att fåren blir sjuka av promiskuöst leverne och genom att stoppa i sig allehanda beroendeframkallande örter. Därmed stod det helt klart för mig att Duesbergs syfte helt var att förvilla all vetenskaplig debatt. En lokal TV-station filmade en del från kongressen och i detta klipp förekommer både undertecknad och Peter Duesberg och en långtidsöverlevare tillsammans med en tuff amerikansk terapeut som sätter in Aids i sitt politiska – ekonomiska sammanhang.
Klicka på videon och studera speciellt Peter Duesbergs utspel inför kameran. En mycket skicklig charmör att sälja sitt falska budskap.
Ingemar Ljungqvist