Vetenskapen är 30 år efter Enby

Trettio år efter Enbys upptäckter börjar ”vetenskapen” upptäcka samma saker. Det verkar nästan vara så cyniskt att man väntande in Eriks tragiska bortgång, innan de ansedda tidningarna äntligen började publicera de fynd som Erik Enby upprepade gånger publicerade. Men han tilläts inte komma i tryck i de mer kända internationella tidskrifterna. Men nu verkar det hända något stort i den internationella pressen.  Men för att du som läsare ska kunna själv göra en bedömning så måste du jämföra vad Erik Enby publicerade. Den första artikeln publicerades redan 1989 – men det var nästintill enbart 2000-Talets Vetenskap som uppmärksammade det arbetet:
 
 I denna andra publikationen av Erik Enby har han fått assistans av indiern Ramesh Chouhan som tidigt förstod vidden av Enbys möda vid mikroskopet. Denna publicerade i samband med en gynekologkongress i Montreal 1994 och i den har man tillsammans också undersökt hur en tumör ser ut fotograferad med interferenskontrastmikroskopi.  Förekomsten av mikrosvampselement, både jästformer såväl som mycel växt är slående.

Och så passerade nästan  30 år där Enby blev av med sin läkarlegitimation samtidigt som man från det svenska etablissemanget vanhedrade honom. Men i denna publikation från Nadya Markova , Sofia, Bulgarien ges både Enby och Chouhan upprättelse som de var som pionjärer inom fältet.
https://www.scirp.org/journal/paperinformation.aspx?paperid=119873 Den var publicerad i september 2022 och den tar också den så viktiga pleomorfismen dvs att en och samma mikrob kan genomgå en utvecklingscykel med flera faser.  
 
 Nästan samtidigt kom det ut en mycket spännande artikel i tidskriften Cell där israeliska Lian Haziza verkligen gått grundligt till väga. Hon har från ett mycket stort patientmaterial från cancerdrabbade redovisat att man såväl i själva tumören som i kringliggande vävnad kan återfinna en rik flora av mikroorganismer, både bakterier och svamp.  Här finns en förenklad version av hennes arbete.
 
Och här är hennes arbete i original, även om det kan vara svårtolkat för icke-experten.
 Däremot verkar det inte finnas någon koppling till pleomorfismen i Hazizas arbete. Det återstår en bit för att nå upp till Enby, Chohan och Markova förståelse av sjukdomsprocessen.
 
Det kan också nämnas att Hazizas publikation rönt så stor uppskattning att den omnämnts av både New York Times och Nature. 
Därmed kan vi bara slå fast , trots att huvuddragen i dessa två helt nya artiklar bara bekräftar Enbys unika forskargärning, så behövs det tydligen att de verkliga pionjärerna måste lämna jordelivet innan de får en viss upprättelse. Gläds i din himmel Erik Enby!
 
av Ingemar Ljungqvist