Helgen den 18-19 september hölls i Stockholm två viktiga manifestationer – med två helt skilda karaktärer. På lördagen hade man i Stockholm som en av många städer runtom i världen anslutit sig till World Wide Rally. Det fanns ingen egentlig arrangör men eftersom det blev en mycket energifylld till ställning med bortemot 600 deltagare så var det en manifestation som strålade ut.
Bemötandet från de som stod eller satt vid sidan om på sina uteserveringar var denna gången mycket blandad. Det var många som beundrande såg upp till alla dessa som i tåget så kraftfullt bröt mot den svenska Jantelagen. Den lag som långt mer än någon annan pandemilag får svensken att normalt protestera med en knuten näve i fickan. Allra bästa filmupptagning från både tal och demonstranter fångade Lennart Matikainen på sin filmkamera: www.youtube.com/watch?v=
Henning Witte
Det fanns också manliga hjältar på plats. I vimlet sågs Henning Witte, som precis denna helgen fick upprättelse i SwebbTV för att han skrivit den bok som allra bäst beskriver händelserna runt Estonias förlisning. Det är ganska fantastiskt att inte majoriteten av svenskarna genomskådar att det är precis samma media och samma politiska krafter som gjort allt för att dölja sanningen runt Estonia, och som NU gör allt för att lura det svenska folket att ta de vaccinationer, där vi inte vet vad de har att erbjuda på sikt, men där de förnämsta forskarna varnat för allvarliga konsekvenser.
Polisen var ett med de andra
På lördagen hade jag som revisor räknat de marscherande och fann att numerären var 560 personer. Polisens uppskattning rörde sig om 600 deltagare. Men det stämmer ju helt perfekt eftersom jag utmed marschvägen bara räknade de i tåget.
Räknar man in poliserna som var några tiotalet på plats så var vi ju 600. Och det kunde vi först fastställa sedan vi avslutat manifestationen, för denna gången var polisen och de manifesterande verkligen en enhet
Söndagen: Stå Upp för Barnen
Den andra dagen hade en helt annorlunda karaktär. Det var en lugnare och tystare manifestation. Regnet på förmiddagen hade troligen skrämt ett antal så deltagarantalet var drygt hälften. Fast budskapet som framfördes med enhetliga banderoller var solklart: Stå upp för barnen.
Här framträdde de verkligt stora hjältinnorna. Deras namn, och de deltog dessutom båda dagarna, var Felicia Erikson, Sandra Wigren och Marianne Liljeholt.
Felicia Sandra och Marianne
Felicia Erikson var den som redan på lördagen samlade och gav de andra talarna ordet på ett oerhört fint sätt. Sandra Wigren var kvinnan i blått med sonen på axeln som med verklig känsla förmedlade det budskap som är så viktigt: Det är ingen som vet vad som händer med barnen på sikt om de får injektionen. Det är som att spela rysk roulett med det viktigaste vi har. Det är ju dessutom rena självklarheten att en Covid smitta hos barnen kan vara otrevlig, men den är nästintill ofarligare för dem än en helt vanlig influensa. Däremot ger en genomgången sjukdom ett oerhört mycket bättre immunskydd mot kommande epidemier där Coronavirus är i farten – än vad spektakulära mRNA-injektioner kan ge.
Marianne Liljeholt var den tredje hjältinnan: Marianne var den korta ettriga kvinnan som hela tiden gick i främsta ledet och som faktiskt är den sjuksköterska som frankt vägrat att ge skolbarnen deras injektioner. Hon har därmed berövats sitt arbete.
Hela artikeln med fler reflektioner återfinns på www.almanova.eu
Bakgrund: Grundade föreningen SARA & Tidningen 2000-talets Vetenskap 1996, 20 års bakgrund som chefredaktör.
Bakgrund som gymnasielärare, författare till boken ”AIDS-Tabu” (1992). Medverkade på första världskongressen om
cancer med Erik Enby i Sydney (1994). Har en doctor of Science från OIUCM, Columbo, Sri Lanka (1999).
Redaktör på Alma Nova.