Paolo Maccarini gömmer sig snabbt in i en taxi ..

Den nästan månadslånga rättsprocessen mot Paolo Macchiarini har nått vägs ände. Återigen, efter tio år, från det att patienterna som uttnyttjades dog av sviterna av de försök de utsattes för, så är det två frågor som borde resas.

De borde stå i eldskrift för alla oss som besökt rättegångarna – men det verkar som om övriga journalister går omkring med en hjärndimma – att de är helt hypnotiserade av den skandal som i nutid utspelar sig – och som har så slående likheter med fallet Paolo Macchiarini.

Den skandal som är förhanden just nu är den med Coronan och med de experimentella mRNA-injektioner som framställts av Pfizer och Moderna. Innan man satte sprutorna i mänskligheten så saknades såväl en etisk prövning liksom de djurförsök som krävs för att man ska introducera nyheter inom medicinen.

Men det var ju precis detsamma som gällde för Macchiarini. Han hade på Karolinska i Stockholm opererat in artificiella luftstrupar av plast i ett antal patienter. Utan djurförsök och etisk prövning i botten.

Visselblåsaren och kirurgen Grinnemo
Av de som åklagaren kallade som vittnen var nog Karl-Henrik Grinnemo den
som tydligast ock kraftfullast slog fast just detta förhållande. Grinnemo var
en fyra kirurger som skulle bistå Macchiarini med hans experiment och han
hade valt att ställa upp sedan han charmats av Macchiarinis föreläsningar
och också läst in sig på Paolos tidigare publikationer.

Det fanns alltså inga tvivel om att det här rörde sig om banbrytande forskning – även om försvaret runt Macchiarini nu försöker bortförklara det med att tog till de yttersta metoder för att rädda patienter som anars skulle dött. Men när Grinnemo blev kritisk och undrade varför operationerna gick snett uppdagade han den dubbla bluffen. Macchiarini hade vare sig något etiskt tillständ för denna verksamhet och det saknades också djurförsök som måste ligga till grund för försök. Det hade männen runt Macchiarini bara ibland låtit påskina , det vill säga bluffat sig fram med.

Den andra frågan

Jim Westerberg, åklagare från Göteborg

Hur fungerar egentligen svenskt rättväsen när det faktiskt nu tagit tio år från det Macchiarini inledde sina försök tills den svenska rättvisan kom underfund med att detta kunde likställas med vållande till annans död – alternativt som det blev nu : Misshandel. Denna långsamhet har ju medfört att Paolo Macchiarini har kunnat fortsätta sin verksamhet både i Ryssland och i Turkiet med fler ödesdigra ingrepp. Självklart så ställer sig också åklagaren Jim Westerberg, som för övrigt kommer från Göteborg, sig amma fråga. Vi har inget definitivt svar på den frågan, men vi delar Westerbergs synpunkter här. Såväl eminenserna på Karolinska som de höga
juristerna liksom också de tongivande i media, alla med bostadsort Stockholm frekventerar samma galamiddagar så därför har man valt någon på avstånd från huvudstaden för att reducera risken för jäv.

I den andra frågan ingår också en analys av medias roll. De flesta av fulmedia rapporterade om Macchiarini som stjärnkirurgen. Några var dock kritiskt ute och det var Yvonne Åstrand på TVs Uppdrag Granskning och SVDs reporter Pirtisalo. Dessa ska ha beröm liksom alternativkanalen Newsvoice som tillät f.d Karolinerprofessorn Johan Thyberg att få utrymme.

Det var emellertid först när Bo Lindquist med sin dokumentär Experimenten verkligen nådde ut som det skedde en förändring. Nu vid rättegången samlas de tidigare så följsamma media på plats men denna gången för att agera gamar.

Faktiskt bidrog de till den okritiska uppgången av Paolos stjärnstatus – och nu vill de göra scoop runt hans fall.

Alessio Gaggioli var Italens föregångare till Bosse Lindquist Exempelvis hade Alessio Gaggioli på Corriere Firorentino redan tidigare publicerat mer är 300 kritiska artiklar om Macchiarinis förehavanden på Careggisjukhuset i Florens. Där hade Macchiarini redan fått lämnna sjukhuset sedan hans transplantationsförsök , men då med luftstrupar från avlidna, lämnat en rad med misslyckanden bakom sig. De som dött pga Paolos framfart i Florens var fler än det skulle bli i Stockholm.


Notabelt var att varningarna från Careggi aldrig nådde Stockholm och inte
heller pressen var intresserade. När vi för 2000-Talets Vetenskaps räkning undersökte händelseförloppet i Florens så var vårt faktasök så givande att
vi kontaktade Vetenskapsradions chef Ulrika Björkstén. Då som nu var hon
inte intresserad av fakta som gick emot hennes världsbild.

Benita Alexander , journalist som blev charmad av Paolo då det begav sig 2010 – 2011

Benita Alexander, journalisten som charmades av Paolo. Då var det skillnad med Benita Alexander. Hon var med och bevakade Paolo Macchiarinis första turer Hon var en amerikansk journalist som hade anlitats av amerikanska media att följa en uppåtstigande vetenskaplig pionjär Paolo Macchiarini, och hans bana mot berömmelse.

Men också Benita blev ett offer för den charmerande Macchiarini. Det blev gondolturer på kanalerna i Venedig där Paolo öste på med sin charm.

Någon större närvaro hade inte Paolo på sin arbetsplats i Stockholm. När jag som grävande journalist via registrator på Karolinska beställde ut alla flygbiljettsuppgifter, Karolinska hade som löneförmån gett honom fria resor, så framgick det att han bara var på plats tre – fem arbetsdagar per månad. Han verkade föredra att idka kurtiser med sagda Benita. Men när han inviterade henne att gifta sig med honom med självaste påven som vigselförrättare kunde de inre varningsklockorna nå fram i den blinda förälskelsens töcken.

Benita var flerdubbelt bedragen. Paolo var ju redan gift, kanske till och med dubbelt. En fru bodde i Barcelona och en annan i trakterna av Pisa. Det var oklart huruvida Macchiarini först lagligen skiljt sig från fru nummer ett eller inte.

Hur som helst Benita var på plats i Stockholm nu för ABC News i USA och detta för att vaska fram sanningen. Här hade hon redan fått stor hjälp av sin kollega Alessio i Florens. I tidskriften Vanity Fair hade Macchiarinis charmoffensiv mot Benita Alexander avslöjats. Nu ville hon bara attsanningen skulle komma fram.

Kanske hon till och med liksom många andra i rättssalen ställde sig frågande till vad domstolen ska slutligen säga. när slutpläderingen inträffade.

 

Björn Hurtig, försvarsadvokat uppvuxen i Borås

Slutplädering
Jim Westerberg , åklagaren, yrkade till slut på minst fem års fängelse. Men Björn Hurtigs försvarstal för Macchiarini innehöll flera finesser. Hurtig önskade att Macchiarini frikänns helt. Främst byggde hans försvar på att Paolo Macchiarini enbart opererat på patienter vars tillstånd var sådant att de inom en mycket kort tid ändå skulle dö. Det var absolut inte en fråga om ett forskningsprojekt. Hurtig ansåg också att åklagaren allt för mycket pekat ut Paolo som ensam skyldig till utgången.

Det hade i begynnelsen vid Karolinska skapats en aura runt dessa försök. Man hade haussat upp tekniken och här var Macchiarini långt ifrån ensam skyldig. Dessutom hade åklagaren i sin plädering använt sig av begreppen Vetenskap och Beprövad Erfarenhet (VoB) respektive vItalindikation. Båda dessa begrepp har brister när det gäller juridisk definition och därför ska de tas med en stor nypa salt inte användas i en rättegång så ensidigt som åklagaren gjorde.

Artikelförfattaren är av den åsikten att för att döma någon bör man ha promenerat hundra mil i vederbörandes mockasiner. Vi har i vår västliga värld allt för lätt att döma andra på alltför lösa premisser – inte minst efter medias smart upplagda narrativ. I fallet med Macchiarini avstår jag därför utan inväntar Tingsrättens dom som ska föreligga den 16 juni klockan 11.00.

Fram till dess önskar jag verkligen att andra hugade sanningssökare försöker ta reda på vad efterspelet till Macchiarinis plaststupeförsök kostat. Åtminstone tre undersökningar (Gerdin, Heckscher och Asplund ) och så nu en tingsrättsbehandling med stora kostnader. Det dyrbara kalaset ska betalas av skattebetalarna – och en populär nedskärning har ju varit besparingar inom äldreomsorgen –färre stödjande händer och billigare kosthåll. Här verkar ingen ha det övergripande ansvaret när jag frågar på Tingsrätten.

Susanne hamnar snabbt i fängelse
Alltså är hela den långsamma juridiska uppföljningen av Macchiarini frågan besvärande. Speciellt om detta ska jämföras med en annan juridisk process.
I fallet med laserterapeuten Susanne Johansson blev processen omvänt mycket snabb. Från polisanmälan till verkställande dom som slutade på 2,5 års fängelse löpte de juridiska greppen som på räls. Detta trots att varnande sakkunniga talade om Justitiemord. Här skymtar maffian fram ännu tydligare. Den ville helt enkelt röja bort en mycket framgångsrik och patentsökt energi- och behandlings-metod från den medicinska marknaden.

Då fungerade processen väl för läkemedelsmaffian – men till patienternas nackdel. Deras möjlighet till livräddande behandling avbröts då Susanne Johansson hamnade i fängelse. I fallet med Paolo rörde det sig om en dödlig experimentbehandling och då tar rättvisan tid på sig. Om Susanne Johansson är det nästintill enbart AlmaNova som gett hennes version – den sanna – av händelserna. ( www.almanova.eu )

Ingemar Ljungqvist