När barn i Sverige blev handelsvara.

I det svenska välfärdsnätet fanns ett visst skydd för barn om deras föräldrar av någon anledning inte klarade av ta hand om sina barn. I lagstiftningen kallades den lagen för LVU; Lagen om Vård av Unga. Men det är ingen lag som får användas godtyckligt för det måste först bevisas att föräldrana har brutit mot sin plikt enligt bestämmelserna i Föräldrabalken.

En ny trend förvandlar barnen till en marknad

Men gradvis sker en förskjutning av moral och människosyn. Mänsklig värdighet erätts av mer urvattnade begrepp som människovärde och när sedan vissa krafter börjar värdera detta i kronor, Euro eller dollar står vägen öppen för en kommersialisering. Detta har skett med den lagstiftning som LVU erbjuder i en era där människan betraktas som kund och där NPM ersatt arbetarklassens moral inom allehanda tjänster. En skolelev betraktas av vissa som en möjlighet att tjäna pengar på då man på ekonomikontoren satt en prislapp på elevens huvud.

När det gäller prislappen på de barn som man beslutat ska omhändertas enligt LVU så är den på 3000 kronor per dygn och barn. Och då rör det sig om barn utan speciella behov av specialtillsyn. I extremfallen kan fosterhemmen få fakturera uppemot 50 000 kronor per barn och natt.

Barnen skapar en omsättning i miljardklassen

För den skicklige entreprenören som ser dessa belopp öppnar ju sig möjligheten till en marknad. Kan man öppna upp tre stycken hem med tio barn per hem så kan det utöver kostnader för personal , mat , bostad och kläder generera åtskilliga miljoner till ägaren då omsättningen kommer med lätthet överstiga 30 miljoner kronor. Det finns redan 49 större hvb-hem i Sverige. Kanske bättre att kalla dem interneringsläger.

Det har de senaste åren exploderat i den ekonomiska delen av LVU. Så mycket att man på ansvarigt håll mörkar de totala siffrorna. Bästa jämförelsen är den med Norge. Där är totalkostnaden för dessa hem 13 miljarder norska kronor. Översatt till svensk folkmängd borde totalkostnaden i Sverige bli den dubbla om inte mer då Sverige har 40% större omhändertagningsgrad än land nummer två i Europa.

Family United och Barnens Rätt tar strid

Från de organisationer som försöker uppmärksamma vidden av detta så återfinns Family United och Barnens Rätt. Man uppskattar att det idag finns 35 000 barn som är placerade på hem – tagna från sina föräldrar. Det årliga tillskottet där faktiskt affärsintressena verkar arbeta i maskopi med handläggare ute i kommunerna, domstolar och deras advokater att man faktiskt uppmuntrar till att orosanmälan görs så att allt fler hamnar i denna ekonomiska karusell – där flera moment 22 gör det svårt för föräldrarna att få rätt. På detta sätt har det de senaste åren fyllts på med 15000 barn per år (siffrorna innehåller en viss osäkerhet då ansvariga myndigheter är långt ifrån transparenta) Däremot kunde man från IVO nyligen visa att i 70% av de gjorda utredningar som utmynnade i fosterhemplaceringar så var dessa grundade på grava fel.

Av de 15 000 som skrivs in varje år så är det enbart de som passerar åldersgränsen på 21 år som skrivs ut. Ytterst få får sådan omsorg att de kan återvända till sina föräldrar, där de skulle kunna få den kärlek och omsorg de verkligen behöver. Däremot så tar 2000 barn livet av sig, där majoriteten är pojkar.

Sofia Palm och Jon Rekdal två föräldrar som mist sina barn

Vid det möte man hade på Sergels Torg i slutet på augusti fördes dessa fakta fram. Huvudtalare var Sofia Palm från Family United som på ett briljant sätt förde fram främst många berövade föräldrars önskemål att få sina barn tillbaka. Jon Rekdal var en förälder som också drog ut den historiska politiska parallellen: Det ledande Socialdemokratiska partiet har en tung historia. Det går en rätt linje från skallmätningar som gjordes på 1930-talet fram till tvångssteriliseringarna som kunde utföras fram till 1973. Nu är det LVU som gäller!

På talarlistan fanns också en präst tillhörande kristna Värdepartiet. Han hade tjänsgjort mycket på fängelser och där möter han de barnen som gått igenom fosterhemssvängen. Och vad han känner till så är nästan alla de som blir offer för gängskjutningar och de som skjuter, förutsatt de åkt fast, de som också passerat fosterhemsperioden i sina liv.

Lagen bra, handläggningen katastrofal

Sammanfattningsvis så är organisationerna inte så värst bekymrade över de lagar som finns. De är relativt välskrivna, men problemet är inkompetensen på lägre nivåer. Såväl socialtjänstemännen som rättsinstanserna bryter alltsom oftast mot lagen och de begår alltså tre lagbrott. De bryter mot Europakonventionenens Mänskliga Rättigheter, mot FNs Barnkonvention och Föräldrabalken. Exempelvis har EU-domstolen överprövat 40 domar. I bara två av fallen var domen riktig.

Självklart kan en LVU-lagstiftning ha en given plats i ett välfärdssystem – men när den utsätts för stora välplanerade ekonomiska attacker så har resultatet redan blivit en handel med barnen i centrum. Den ursprungliga goda tanken bakom samhällets stöd har så förvanskats att det krävs en nyorientering.

Barnen har oilka ursprung

Själva omhändertagandet har också en migrationsaspekt. Vid mötet på Sergels torg fanns också många invandrade mammor på plats som berövats sina barn. Men fenomenet med LVU är också helsvenskt. Alltså bör svenskar och nysvenskar arbeta sida vid sida för att få en förbättring till stånd. Här efterlystes faktiskt hjälp från de etablerade partierna – men nu verkar de mer skydda de privata affärsmän som skor sig på busiga barn, liksom en del politiker försöker skaffa sig röster genom att utlova hårdare straff när det spricker för barnen/ungdomarna. Också media är dåliga på att belysa situationen – men här finns kanske utländsk draghjälp att få då en arabisk TV-kanal med mer än 20 miljoner tittare var på plats för att belysa situationen i Sverige.